Åååhhh vad himla roligt allt är - INTE!!!

För knappt en månad sedan då jag kom ut från jobbet såg jag ett väldigt tydligt avtryck av en dragkrok satt i bakre stötfångaren *suck* .

Någon med hyfsat bra fart hade backat in i bakänden på min bil och sedan tyckt att man inte alls behövde lämna ett meddelande och ge sig till känna :o(

Å så händer det IGEN!!! Kom ut från ett jobb och skulle precis börja packa in i bilen när jag ser rött glassplitter ligga runt bilen...Hmmmmm......................

Näe inte igen!! Jodå, någon hade åter kört på min lilla bil i rumpan, denna gång hade "vem-det-nu-var" haft lite mer fart (och kanske också lite hungrig eftersom det låg en Yalla-Yalla flaska där också) >:0[

Kände tårarna stiga...i fjol vid ungefär samma tid blev jag påbackad av en lastbil som fick för sig att backa då vi stod i en bilkö (då krympte det först långa avståndet mellan mig o lastbilen väldigt fort o det var en skräckupplevelse att bli knuffad bakåt av en jättelastbil, i synnerhet eftersom bilkön bakom mig var måååånga bilar lång), för en månad sedan en dragkrok i stötfångaren och nu idag detta-det behövde jag verkligen inte!

När jag suckat färdigt och konstaterat eländet gick jag ett varv runt bilen för att kolla om något mer hade hänt. DÅ ser jag en lapp under vindrutetorkaren...jo det stod verkligen ett namn o telefonnummer, NÅGON hade skrivit förlåt och bad mig ringa!!

Snyft o snörvel ringde jag numret....tut...tut...tuuuut...INGEN svarade!! Kollade numret på både Eniro och Hitta men NIX, det numret fanns inte!

Så det blev att ringa Farbror Blå..."Du måste åka ner och visa upp bilen" svarade den kvinnliga polisen. Jaha det skulle bli en sen kväll insåg jag...ner till stan och försöka hitta var polisstationen låg. Ringde hem till gubben och berättade, tog foton på bilen och begav mig ner till stationen.

En trevlig konstapel tog emot och ville även han prova att ringa numret på lappen och plötsligt svarar någon-HURRA!!!

En väldigt ångerfull man svarar och vill genast göra rätt för sig och lovade ögonblickligen komma ner till stationen för att fylla i papper.

DÅ ser jag att det minsann är en idrottskändis (okej gubben skvallrade när jag försökte klura ut vad det var för namn det stod på lappen). Han var riktigt trevlig (eller bara lättad att han inte åkte på en rejäl utskällning) och sa gång på gång "förlåt, förlåt, det sa bara pang (pang-nähä??!!)

Vi beger oss ut till bilarna för att fylla i lite mer uppgifter och konstaterar att den bil han kör runt med är ett antal hundra tusen kronor dyrare än min lilla pärla.

- Ring om det är något mer som dyker upp säger han innan jag hoppar in i min lilla bil och susar hemåt, två timmar senare än planerat-undrar vad chefen säger om det?

Ska jag sucka åt eländet eller vara glad för att någon trots allt står för att han backat in i min bil? Eller ska jag garva åt att jag har ett hemligt telefonnummer till en idrottsstjärna och ett antal "autografer" på skadeanmälan o annat-jag som ju är så väldigt idrottsintresserad-eller hur??? ;oD

Ha en fin kväll

/L

Long time-no see...

Ja, det var längesen... men...

GLAD PÅSK!!! Nu skulle man ju kunna tro att det är jag som är ute på vift...jag har inte haft tid att vara här mer än sporadiskt sen ja...nyår, tid och ork har inte räckt till.
Men nej det är inte jag som står i den gamla hederliga telefonkiosken. Tänk vad nostalgisk man blir över en telefonkiosk ;oD

Ett företag i stan har denna ståendes utanför och då jag första gången uppmärksammade det då jag körde förbi var jag tvungen att gnugga mig i ögonen. Var det inte TOMTEN som stod där och slog en signal till sina tomtenissar (eller frugan kanske)!!!

Var tvungen att ta en extra titt, njae, vid närmare koll så var det ingen "riktig" tomte. Så när jag häromdagen körde förbi såg att att tomten tagit semester och att telefonkiosken nu istället intagits av en telefonerande dam från Blåkulla.

Tycker det är en himla skojig idé utav vem det nu är som öppnar upp telefonkiosken för udda gäster som behöver slå en signal.

GLAD PÅSK på er!

/L

Våffeldagen

Ja hej å ha vad våfflor vi åt igår *puh* och vore alla jobbdagar som den igår skulle jag kunna jobba jämt!!

Fast det säger gubben att jag redan gör...hm fast om alla dagar vore som den var igår så skulle det kännas roligare att jobba jämt ;o)

Mums fillibabba!
Kram
/L

Superdupersnabbt kort!

Desperado-kort får man väl kalla detta för, hade så in i baljans bråttom att det fick bli ett kort därefter, men mottagaren blev glad "å dä ä ju allti roligt"!!

Ha det fint!
Kram
L

En kisse till

Ja jag kan ju helt enkelt inte motstå Simons kissekatt ;oD
Kram kram
L

Simons katt... ;o)

Har man någon gång haft katt eller sett en katt i aktion så känner man absolut igen sin katt i denna lilla filmsnutt.



Simons cat är helt underbar!
Ha det fint/
L

Doptavlor

Att vara "Storkusin" kan betyda att man plötsligt en dag upptäcker att man blivit så där läskigt stor...ja inte fysiskt kanske men vuxen...eller kanske rent av gammal...

Mina "småkusiner" är inte längre små... och då menar jag inte längden för det är inte så svårt att vara längre än vad jag är...men de har blivit vuxna...och fått egna barn. Nästan läskigt...nog för att det är ganska stor åldersskillnad på mig och mina kusiner men ändå..

Ganska nyligen var vi så då på barndop, två av mina kusiner hade gemensamt barndop för sina små telningar. Det fick bli varsin tavla i doppresent...

Ramarna var från början guldfärgade men målades vita och sedan chalkades i brunt och i resp. blått och rosa. (Visst får man vara lite genuskörd en gång ibland-rosa för tjejer och blått för killar).

Lat som jag var så skrev jag ut födelseuppgifterna på datorn istället för hand som jag brukar göra. Det har blivit ett gäng doptavlor till höger o vänster genom åren så när jag nu skulle göra nya så var jag så trött på mina gamla varianter att jag snodde en idé från var det nu var i den stora scrapvärlden och utgick från den.

Presenten gick hem och barnen var så duktiga så både under och efter dopet. Kyrkokören fick inga nya medlemmar vid detta dop då båda barnen var tysta och gosade med sina faddrar.

Ha det fint.

/LL

Använt Rozas ring...

Näe, lusten att skapa och pyssla har rymt sin kos... Rozas ring har kommit till pass och jag tror der får sitta kvar ett tag till... måste dock masa mig ner för att göra ett beställningskort till en 90-årig krutgumma. Får ta mig i kragen *suck*

Ha det fint
//L

Ont gjorde det också :o(

Tre veckor på rak har jag varit hos massören och fått skäll och nu blivit förvisad till naprapaten.
Med viss oro traskade jag idag upp för trappan till Rurik (jo, han heter så, naprapaten).
En stark doft (stank) av mentol, eukalyptus...jättestarkt-vad-det-nu -var slog emot mig när jag med tjusiga blå tossor på kängorna steg in på hans mottagning.


Jag som är så förtjust i och dessutom pratar om det här med kroppsspråk, att det är svårt att ljuga för kroppen avslöjar dig alltid...
Blir alltid lite oroad av att se ögonbryn som dras ihop mun som hummar o suckar när de läser igenom ens remiss eller journal. Fast mest funderade jag på om han skulle läxa upp mig lika mycket som massören gjorde.

Fast han skällde inte alls...han NÖPS och försökte dessutom att vrida nacken av mig, lät jätteläskigt och säkert till somligas förtret lyckades han inte!

Ja i min enfald fick jag då för mig att jag skulle skutta ut från hans mottagning..men tja jag var väl som en pigg 90-åring och det är ju inte fy skam, benen är det ju inget fel på :o)
Men ont ska med ont fördrivas... min mormor berättade när jag var liten en spökhistoria som började med orden: "Mein Arm, mein Arm"... ja det är väl så det är för tillfället.

Ha det fint
//L

Härlig söndag till er alla!

Alla hjärtans dag borde det vara varje dag...

Foto taget under en härlig promenad tillsammans med yngste sonen.

Önskar därför er alla istället En härlig söndag!

Kram kram

L

Uppstickare...?

En uppstickare... jag..? eller huvudet i sanden...snön menar jag.

Ja kanske både det ena och det andra...trött på att behöva sticka upp för att saker o ting ska hända och men så provade jag att strunta i att göra vissa saker, då blev det visst ganska uppenbart vad jag gör... och att det visst var viktigt att det blev gjort.
Ungefär som alla våra fantastiska lokalvårdare som dag ut o dag in går o gnor..."Det syns inte vad det gör förräns de slutar att göra det de gör"!

Grämer mig illa över att vara tvungen att tacka nej till ett jobb...åhh..det svider duktigt...men göder egot att just jag...lilla sketna jag... som katt bland hermeliner får samtal från fiiiina stället i Uppsala och blir headhuntad (ja jag har lärt mig ett o annat tjusigt ord de senaste åren) handplockad- känns extremt smickrande och det behöver jag lite av just nu.

Likväl känns det skräp att tvingas tacka nej... för om jag tackat JA så hade mitt största bekymmer nu varit vilka shorts jag skulle tagit på mig och kliat mig i huvudet för att fundera ut var jag lagt mina solglasögon... Snälla snälla snääällaaa...ring mig om 3 år då tackar jag JA utan att blinka!!! Jag kan till o med tänka mig att ha våra väskor färdigpackade ståendes i hallen...

Men tills dess så får jag njuta sötman av att en gång i livet blivit "headhuntad"...

Ett foto från ifjol under en promenad här i närheten.

Ha det fint
//L

Hälsat på Kungen?

Åkte i måndagsmorse till Solliden för några dagars konferens, fyra dagar inomhus när det såg ut såhär utanför fönstret... *suck* Tänk att Solliden kunde vara så vackert...

Då kunde man ju tänka sig att man kanske skulle springa på Kungen, men se så var nu inte fallet.
Detta Solliden ligger norr om Örebro och inte alls på Öland som man kan förledas att tro, dock minst lika vackert!

Innan jag åkte iväg hann jag skicka iväg ett kort till en vän. Kortet är i samma stil som ett tidigare kort men i blå, vita o beiga toner. Bakgrunden inuti kortet är en House Mouse-stämpel stämplad med brun dyna, tyckte inte jag behövde färglägga, det fick vara som det var...

Inuti kortet hade jag lagt dessa namnbrickor och en liten Änglaberlock.

Ha en fin fredag!

Kram L

(tro det eller ej men jag är ledig heeeela helgen!!)

En påminnelse

Jag har turen att ha kloka människor omkring mig... Som påminner mig att varje språngmarsch förtjänar sin vila...

En utav de där människorna är inte bara klok utan dessutom väldigt kreativ.
Utav de mest otänkbara saker blir det vackra och underfundiga alster.

Denna ring fick jag så i höstas...

- Vilken kul ring!
- Visst är den.
- Verkligen fräck.
- Japp...fattar du?
- Fattar vad...att det fattas en tangent från ditt tangentbord???
- Men nej... ESC!!!
- ESC??
- Ja och vad betyder ESC?!
- Ja vad betyder det, escape va´?
- Just precis, escape = fly, undkomma, lyckas smita iväg!
- Jaha men det var ju skojigt.
- Korkskalle, du fattar visst fortfarande inte!
- :o(
- Rusar man på som galning från morgon till kväll så kanske det vore bra om man dämpar farten lite, kanske tom. slå till på att stanna upp helt o hållet...
- Stanna upp helt och hållet?! Vem är det som är en korkskalle här egentligen??!!
- DU!!
- >:o(
- Sluta larva dig, ta på dig ringen och tagga ner lite va´
- Suck 1-0 till dig...

Ha det fint
kram
L

Grattiskort i wellpapp

Är ju med i Hobbyhusets födelsedagsswapp och januarikortet blev detta. Det vana ögat ser att jag knyckt idén från var det nu var.

Bara vanlig wellpapp som jag målade med vanlig allmogefärg, först ett lager vitt sedan rosa, chalkade fram åsarna på wellpappen men man kan säkert sandpappra fram samma effekt.

Skar ut ett hjärta i mitten, borderpunch och blommor på rad och så lite vanliga prima och vad de nu heter. Klistade igen kanterna för att låta hälsningens band sticka upp ur det cirkelformade hålet upp till. Sprayade till sist över det med glimmermist.

Ha en fin lördag
kram
L

Variant på värmeljuskort

Värmeljuskort provade jag för första gången att göra häromdagen, hur roligt som helst.

Skulle sedan skicka iväg ett beställt halsband och klurade då på ett roligare sätt att skicka det. Knepade och knåpade med värmeljuskortet som idé och då blev det så här:

Kortet är ganska litet i jämförelse, minns jag rätt så vek jag efter precis samma mått som till värmeljuskortet (jag utgick från ett vanligt cardstock 12x12)

Vikningen från vänster är bigat först 1cm sedan biga vid 4cm, 7cm och sedan 21cm. Men sedan fick jag skära av lite då jag vek över den del som blir fickan för hälsningen.

Själva kortet är hm... 6-7cm på bredden, dvs. ca 6cmx30cm med viss justering.

Lilla fickan att stoppa ner halsbandet i fick jag genom att biga extra veck på lådans sidor för att kunna vika till dem som en liten bälg.

Jag limmade botten men satte dit en öljett för säkerhets skull så det inte limningen skulle släppa och halsbandet åka ur.

Stämplade med en swirl från Tingtura och öste på genomskinligt embosspulver och värmepistol.

Enkla blommor med retropunchen och lite gamla pärlor som blev över när jag stickat handledsvärmare.

Trädde sedan bara genom ett organzaband genom öljetten för att kunna hålla locket till bälgen/fickan på plats. Locket, ja det skar jag bara till en lagom stor bit utav cs, rundade till hörnen, bigade för lite bättre form och satte fast i botten på fickan.

Inget svådigt men kul att göra

ha det fint här snöar det rejält

Kram

L