fredag, februari 12, 2010

Uppstickare...?

En uppstickare... jag..? eller huvudet i sanden...snön menar jag.

Ja kanske både det ena och det andra...trött på att behöva sticka upp för att saker o ting ska hända och men så provade jag att strunta i att göra vissa saker, då blev det visst ganska uppenbart vad jag gör... och att det visst var viktigt att det blev gjort.
Ungefär som alla våra fantastiska lokalvårdare som dag ut o dag in går o gnor..."Det syns inte vad det gör förräns de slutar att göra det de gör"!

Grämer mig illa över att vara tvungen att tacka nej till ett jobb...åhh..det svider duktigt...men göder egot att just jag...lilla sketna jag... som katt bland hermeliner får samtal från fiiiina stället i Uppsala och blir headhuntad (ja jag har lärt mig ett o annat tjusigt ord de senaste åren) handplockad- känns extremt smickrande och det behöver jag lite av just nu.

Likväl känns det skräp att tvingas tacka nej... för om jag tackat JA så hade mitt största bekymmer nu varit vilka shorts jag skulle tagit på mig och kliat mig i huvudet för att fundera ut var jag lagt mina solglasögon... Snälla snälla snääällaaa...ring mig om 3 år då tackar jag JA utan att blinka!!! Jag kan till o med tänka mig att ha våra väskor färdigpackade ståendes i hallen...

Men tills dess så får jag njuta sötman av att en gång i livet blivit "headhuntad"...

Ett foto från ifjol under en promenad här i närheten.

Ha det fint
//L

3 kommentarer:

Roza sa...

Hej hoppas du tittar inen stund i morgon, så kan vi pratamer om huvudjägare och handplockning.
roza

Monica sa...

Jag har lärt mig att man måste ha egentid. Det är bara så. Fast jag har ju inga barn hemma längre (bara hunden) och gubben ligger ju iväg hela veckorna så då blir det med automatik egentid.
ha en trevlig helg i snön
kram
Monica

Kallemilla sa...

Jobbigt beslut! Hittades golfbagen? Kram hela dan Kallemilla