Konfirmation

Vi hade beställt fint väder till denna dag och bönhörda blev vi inte bara konfirmandfamiljerna utan också alla andra. Solen sken så den nästan storknade från sin klarblåa himmel.
Beställa fint väder var delvis av egoistiska skäl för det vete katten vart vi skulle gjort av alla gäster om vi inte kunnat placera dem ute i trädgården. Minns jag rätt finns det ett tv-program som heter "Huset fullt"och man skulle kunnat tro att de filmat in showen hemma hos oss idag för det var verkligen fullt hus-men väldans trevligt!!! Hade det inte varit för goda(-ste) grannarna som hjälpte till med allt man kan tänka sig så vet jag inte hur det hade gått.

Äldste sonen konfirmerades idag och för att inte klåfingra på andra saker så fick han bära processionskorset. Nä så var det inte alls, pastorn o hjälpredan hade i samråd med vilka det nu var bestämt att sonen skulle vara korsbärare och övriga konfirmander-8 grabbar och 2 tjejer följde honom in i kyrkan.
Kyrkan har förståndigt nog inga takkronor eller andra farligheter som kan tänkas hänga i vägen för ett kors att vifta ner för konfirmander som i rask takt tågar in.
Lite väl raskt tyckte vi nog-vadan denna brådska? Jamen, sa sonen, de sa vi skulle gå takt med musiken och spelar de en marsch i åttondelar och med nervositet i benen blir det 16-delar och då drar man inte benen efter sig ;)


Nix, det är ingen stingrocka, möjligen kan det se ut så...en unge med gälar i jätteformat. Välputsade kort med tillgjorda leedenden är inte min grej...HOPPA bad jag sonen... hoppa så fotar jag. Fastän jag ställde in kameran enligt konstens alla regler så hann jag inte riktigt med, han har väl GULD i benen ännu och hoppade fort som attan, därför ser det ut som vi har en son med gälar!

Hemgjord planka passade finemang i det fina vädret, insåg i början på veckan att jag inte hinner med att baka tårtor så jag rusade nerför backen till vårt lilla bageri-Kinesen-fastän de inte alls är kineser, tror de är Vietnameser.
Väldigt trevliga är de och de gör underbart goda tårtor! Tyvärr har de en fjorton-sjutton olika sorter så hur i hela världen skulle jag kunna välja välja tårta...

-"Åh, vi hal många olika sotell"...Plincesstålta, malsipantålta, vi hal löd tålta smakal lolgubb lättegott... Vanilltålta också lättegott".
-Öh jaha, hm vad ska jag välja Princesstårta är ju jättegott..
-Ah, du vill ha glön tålta?
- Ähmen va 17 hur ska jag kunna välja.??? Som tur var kom brorsonen in i bageriet och genast kastade jag mig över E och frågade honom vilken tårta vi skulle ha och utan krusiduller svarade han snabbt att en Vit tårta skulle bli gott.

- Ah, vit tålta- Vanilltålta-lättegott log bagerifrun. Själv bet jag mig i kinderna för att inte sklatta, skratta menar jag naturligtvis.
Sedan kom nästa bekymmer, jag ville ha ett kors på tårtan.
-Ett kloss, på tåltan??
-Japp ett korrrrs tack, på tårrrtan.
- Lavisst, ett kols på tåltan, vilken fälg på klosset? Du vill ha glön, löd, blun...?
- Brunt kors på tårtan? Finns det sådan bakfärg som blir brun? Äh, ta något som passar.
-Glönt kloss bli lättefint!

Så hämtade jag tårtorna -Hoppas du tyckel tålta fin, jag hal golt kloss gula... Tårtorna var verkligen fina, och mycket goda, med gula kors, inte glöna!

Njut av vädret de dagar de varar!
Kram
L

Jag är en GULD-mamma!

Dackegymnasterna - Svenska mästare R3 2009

Ja, när jag inte duger till några stordåd själv så måste jag ju få bli extra glad när mina grabbar är duktiga. HÄR ser du en utav orsakerna till att jag känner mig som en GULD-mamma.
Håll till godo med detta så länge så berättar jag mer sedan.

//L

Bröllopsdag

Ja, det kom gubben på imorse... att det idag var 17 år sedan vi gifte oss. Den dagen var det en utav 1992 års dagar av värmerekord, själv minns jag det mycket väl, inte bara för att jag var tacksam att skräddaren övertygat mig om att byta underkjol till min klänning (á la sockervadd - helt i sann -90 tals anda) för att lämna lite luft emellan ben och klänning och därmed inte förgås av värmeslag.
Nej jag minns den snarare för att alla dessa risgryn som ymnigt kastades över oss hade en tendens att slinka ner och lägga sig runt den barm jag en gång hade. Så långt väl ingen fara men i denna sommarhetta svettades jag inte bara av just värmen utan nervositeten gjorde sitt till vilket förvandlade dessa risgryn till något som närmast kan liknas vid dålig tomtegröt.

Ja ja så kan det vara ;) VAD gjorde vi då idag... vi fick ett ryck och drog till Öland, kanske inte för att "fira" men för att ta tillvara på en ledig dag. Så gubben tog Beata och jag tog Ruben och i högsta hugg begav vi oss över slingriga vägar och sedan höger efter bron. Där bjöd vi helt frankt in oss själva till en trevlig sommarstuga (ok vi känner husfolket)...
-Men OJ kommer ni vad roligt, vill ni ha kaffe? undrade husets fru.
-Jo tack, sa vi det skulle sitta fint i synnerhet som vi tagit med kakan gubben bakat kvällen innan ;)
Detta fenomen kallar en del för "oväntat besök" i sann Gevalia-anda, andra skulle troligen benämna det som "våldgästa". Strunt samma trevligt var det och över en kopp kaffe och Herman smiddes så planer för hösten.


Här är Beata och till höger är Ruben

Ha en bra kväll//
L

Kristi Himmelfärdsdag

Fotot taget på en promenad utåt Badeboda till...

Ja Kristi Himmelfärdsdag är det idag... och tro det eller ej men jag är faktiskt ledig... TRE dagar på rak!! Då gör jag som fåret till höger i bild...smiter iväg... inte långt utan faktiskt bara en sväng in i mig själv. Tänkte göra bara det jag har lust med...åtminstone en utav dagarna.
Söndagen blir inte min egen men likväl så trevlig men det återkommer jag med beroende på hur det går :)

Ha det gott alla
Kram L

Sugen på en kopp kaffe...?

Sugen på en kopp kaffe?
Själv sitter jag med halsdukar runt halsen och kan knappt svälja oavsett dryck men om du kan ju ta en kopp kaffe åt mig under tiden.
Vera har lyckats få till det att man kan klicka på bilden av kaffekoppen men se det lyckas inte jag med så du får klicka HÄR istället.

Håll till godo!
Kram L

Påbackad av en lastbil

Skulle köra till stan idag eftersom min arm skulle få sig en duvning till och att jag sedan skulle floata. I god tid gav jag mig iväg-vägverket håller på att bredda vägen vilket innebär att man aldrig veta när man faktiskt kommer fram till stan.

På sina ställen har man delat av vägen med meterhöga cementblock vilket gör att trafik i båda riktningar nu ska samsas om 1 och ½ vägbana. Vägarbetet har pågått ganska länge så vi har vant oss och det hela har fungerat ganska bra... hittills...

På väg in så kör jag bakom en lastbil med släp och efter en stund stannar trafiken, det händer ju emellanåt att det blir ett par minuters stopp. Jag har ca 15 bilar bakom mig och sitter där och filosoferar, plötsligt börjar lastbilen BACKA... avståndet mellan min bil och lastbilen krymper på en sekund till ingenting.


Jag börjar tuta som en galning men lastbilen fortsätter att backa som ingenting och bilen bakom mig reagerar inte och för mitt inre inser jag att om den inte flyttar på sig och lastbilen fortsätter att backa kommer jag bli mos däremellan.
Så känner jag hur lastbilen knuffar till min bil och bilen sakta men säkert åker bakåt mot bilen jag har bakom mig. Förtvivlat fortsätter jag tuta så hårt att jag får märken i handen och viftar åt kvinnan att backa...Kvinnan hötter med näven och gör det berömda fingret åt mig... TILLSIST så fattar hon vad det handlar och att jag inte har någonstans att ta vägen.

Till höger om mig fanns ju bara en cementmur och till vänster mötande trafik, båda vägarna helt uteslutna. Tack vare att kvinnan bakom mig äntligen fattade galoppen och kunde backa in i en lucka där det inte fanns cementblock så fattade övriga bilister i kön vad som var på gång.

Själv var jag alldeles genomsvettig och skakig och kunde bara konstatera att lastbilen plötsligt började köra framåt och lämnade mig kvar där med tjusiga lastbilsmärken på fronten >:[
Tur man har en gubbe som är lugn o sansad och inte bryr sig om att bilen numera har en repig framände.

//L

Flyta som en kork

Efter att ha varit med om en skakig färd till stan så var det underbart att kila upp till Floatingroom och få koppla av riktigt ordentligt i saltvattentanken.

De välkomnar med dämpad belysning, levande ljus, handdukar, rengöringsprodukter och vatten upphällt i ett vackert glas. Det är bara att stiga in i duschen och sedan öppna luckan till tanken.

Man öppnar tankens lucka precis som man öppnar bagageluckan till en kombi och stiger försiktigt ner i det tempererade vattnet, ungefär 30 cm djupt och fyllt med hur många kilo salt det nu var.

Det är som att bada i Döda havet - svider duktigt om man nu glömt att lägga vaselin på eventuella småsår men helt underbart om man är trött och sliten. Det känns nästan som att kliva ner i gelé och där ligger man sedan och flyter som om man vore helt tyngdlös.

Jag som alltid somnar behöver aldrig oroa mig för att sjunka eftersom det är så mycket salt i vattnet att det är omöjligt. Säkert skulle jag sova i timmar om det inte vore för att musiken i högtalarna under vattnet talade om för mig att nu är det dags att masa sig upp *suck* och in i duschen för att tvätta av saltvattnet.

Efter en timme i tanken är man helt urlakad och det sägs att en timme i tanken motsvarar 4 timmars sömn, eller två glas vin. Om sedan 4 timmars sömn och hinka i sig två glas vin är samma sak vet jag inte.

Må så gott och har du aldrig provat floating så gör det!

Kram kram

TITTA...KOLLA!

Ja, när vår ena son var liten använde han detta uttryck då det var något alldeles särskilt han ville att vi skulle titta på. Men bara då det var något extra extra viktigt, det var då han sa: Titta kolla...titta...kolla!!
Här är anledningen till att jag nu själv säger titta-kolla! Visst är fjärilarna helt underbara! Handgjorda dessutom!

Men det är inte jag som är så duktig på att göra så här fina fjärilar, det är ANNA som gjort dem. Jag såg fjärilarna på hennes blogg och undrade hur man fick tag på dem och då säger hon som den enklaste sak i världen att hon gör dem själv.

Jag ville då köpa en utav henne men fick istället två stycken utav henne. Hon tog sig tid att pärla för pärla göra fjärilarna åt mig, en blå-lila och en grön. Dessa damp ner i min brevlåda nu idag tillsammans med kortet hon också gjort. Kika in till ANNA och titta på det hon gör.
Nu ska jag klura på vad jag ska hitta på att skicka som tack för de underbara fjärilarna.


Må så gott
kram
L

Hobbyhuset jag är...

Jag är...var ett tema för extratävligen denna vecka...ja som ni ser blev även detta ett hastverk ;) Men viktigt och väldigt roligt...upprinnelsen var nu ikväll då yngste sonen och jag var på kant med varandra... Han var jättearg och skrek åt mig att sluta vara så perfektionistisk!!!
De orden sved men är viktiga, vem är jag som säger att han ska vara som han är om jag själv petar o gnäller när jag själv misslyckas och saker och ting inte blir "perfekt" på mitt vis.
Så den här LO:n får verkligen symbolisera det som inte är perfekt utan helt "spejsat" som sönerna säger.

Kan tillägga att potatis är inte det enda jag blivit kallad ;) fast då jag fick höra detta blev jag först sur, potatis.??! Ja fager är jag ju inte men potatis var väl att ta i. Men så fortsatte han meningen och ja då var det ju ganska positivt.
Jag tror att vi är ganska många potatisar här omkring...DU är ju en utav dem!

Må så gott
kram
L

Hobbyhuset #4

Ja det är i ren stress o panik att hinna med som det blir såhär... stress & panik som verkligen inte ska prägla ens hobby oavsett vad den är. Varför jag stressar så att få till en LO handlar inte om förhoppningen till poäng utan snarare för att jag otroligt nog gjort fler LO´s på den här månaden än jag vet inte när, så DET är målet.

Må så gott
kram
L

Födelsedag!

Har bytt dator så sonen fick hjälpa mig att sudda till sig själv i ansiktet ;)

Ja det är ju läskigt hur tiden bara rusar iväg... idag är det 15 år sedan vi satt med vårt första knyte i famnen. En liten skrutt som inte alls hade lust att vänta tre veckor till utan kom den 2 maj istället. Nu har han växt om både mig (inte så svårt kanske ;) och gubben, skorna är konstant för små så snart blir det väl kanotavdelningen nästa.
Minns att denna dag 1994 var solig och härlig men -3 grader på morgonen då vi åkte in. Idag är det lika härligt men otroligt nog nästan sommarvärme-Underbart!

Varför tre ljus i tårtan..? Ja först skulle det vara några ljus alls och sedan skulle det visst vara ljus och då hade jag ju såklart inte mer än tre stycken, så då får man ju låtstas att varje ljus är 5 år och då blir det 15 år iallafall.

Nu har vi traskat en bra runda i skogen o på gamla järnvägsspåret, 17249 steg o två timmar senare så blir det nu duschen nästa för snart kommer nästa gäng o grattar sonen.

Må så gott
kram L