Åååhhh vad himla roligt allt är - INTE!!!

För knappt en månad sedan då jag kom ut från jobbet såg jag ett väldigt tydligt avtryck av en dragkrok satt i bakre stötfångaren *suck* .

Någon med hyfsat bra fart hade backat in i bakänden på min bil och sedan tyckt att man inte alls behövde lämna ett meddelande och ge sig till känna :o(

Å så händer det IGEN!!! Kom ut från ett jobb och skulle precis börja packa in i bilen när jag ser rött glassplitter ligga runt bilen...Hmmmmm......................

Näe inte igen!! Jodå, någon hade åter kört på min lilla bil i rumpan, denna gång hade "vem-det-nu-var" haft lite mer fart (och kanske också lite hungrig eftersom det låg en Yalla-Yalla flaska där också) >:0[

Kände tårarna stiga...i fjol vid ungefär samma tid blev jag påbackad av en lastbil som fick för sig att backa då vi stod i en bilkö (då krympte det först långa avståndet mellan mig o lastbilen väldigt fort o det var en skräckupplevelse att bli knuffad bakåt av en jättelastbil, i synnerhet eftersom bilkön bakom mig var måååånga bilar lång), för en månad sedan en dragkrok i stötfångaren och nu idag detta-det behövde jag verkligen inte!

När jag suckat färdigt och konstaterat eländet gick jag ett varv runt bilen för att kolla om något mer hade hänt. DÅ ser jag en lapp under vindrutetorkaren...jo det stod verkligen ett namn o telefonnummer, NÅGON hade skrivit förlåt och bad mig ringa!!

Snyft o snörvel ringde jag numret....tut...tut...tuuuut...INGEN svarade!! Kollade numret på både Eniro och Hitta men NIX, det numret fanns inte!

Så det blev att ringa Farbror Blå..."Du måste åka ner och visa upp bilen" svarade den kvinnliga polisen. Jaha det skulle bli en sen kväll insåg jag...ner till stan och försöka hitta var polisstationen låg. Ringde hem till gubben och berättade, tog foton på bilen och begav mig ner till stationen.

En trevlig konstapel tog emot och ville även han prova att ringa numret på lappen och plötsligt svarar någon-HURRA!!!

En väldigt ångerfull man svarar och vill genast göra rätt för sig och lovade ögonblickligen komma ner till stationen för att fylla i papper.

DÅ ser jag att det minsann är en idrottskändis (okej gubben skvallrade när jag försökte klura ut vad det var för namn det stod på lappen). Han var riktigt trevlig (eller bara lättad att han inte åkte på en rejäl utskällning) och sa gång på gång "förlåt, förlåt, det sa bara pang (pang-nähä??!!)

Vi beger oss ut till bilarna för att fylla i lite mer uppgifter och konstaterar att den bil han kör runt med är ett antal hundra tusen kronor dyrare än min lilla pärla.

- Ring om det är något mer som dyker upp säger han innan jag hoppar in i min lilla bil och susar hemåt, två timmar senare än planerat-undrar vad chefen säger om det?

Ska jag sucka åt eländet eller vara glad för att någon trots allt står för att han backat in i min bil? Eller ska jag garva åt att jag har ett hemligt telefonnummer till en idrottsstjärna och ett antal "autografer" på skadeanmälan o annat-jag som ju är så väldigt idrottsintresserad-eller hur??? ;oD

Ha en fin kväll

/L