Lite gammalt...

Sonen konfirmerades ju tidigare i år och ett gäng tack-kort skulle då snos ihop... då det som sagt var 40 stycken kort som skulle göras fick det bli enkelt och o-krångligt.

Gillar den stora retrostansen skarpt men har inte den i min egen ägo utan gläds åt de stunder jag kan tjyva stansen hos goda vännen PeU.

Av henne är också lövstansen lånad liksom det lilla Blossom-mini alfabetet (drömmer jag också hett om *suck*) Retroblommorna har fått gå en sväng i en embossfolder från CB. Annars är det i vanlig ordning vanlig vit cs som stomme, brun cs bazill som är klippt med en seagull fiskarssax, mönstrat papper och lite raindrops, band å floss...

Några utav tackkorten, som en uttryckte det..."utan bjäfs" varsågod!


Ha det gott denna måndag (då lusten att emigrera till sol och värme är mer påträngande än vanligt :(
Kram
L

På jobb i Göteborg...

Förra helgen var jag och kollegan iväg på jobb i Göteborg. En väldigt trivsam stad enligt mitt tycke, dessvärre blev det inte en endaste minut över (vilket i och för sig var bra ur flera aspekter-om inte annat så för plånboken ;) Under tiden vi hade så mycket att göra så spenderades de få lediga minuter tillsammans med andra trelvliga kollegor från Sveriges alla hörn.
Jag kunde dessutom njuta av att jag fick en och annan pratstund med människor som för mig är förebilder (mina "idoler") inom "Dövvärlden". Nåväl, det var inte bara föreläsningar och annat intressant, vi närvarade under söndagen också vid diakonvigningen i domkyrkan. Prästvigning har jag varit på men aldrig en diakonvigning.

Det var nu Sveriges andra döva diakon som vigdes till tjänst (det var 17 år sedan sist) så utav över 800 människor i kyrkan var det ungefär 200 döva som slutit upp för att närvara, till detta var det då 6 tolkar igång men ganska snabbt konstaterades det att det gärna fått vara ett par till. Men men så kan det vara, mäktigt att få vara med var det iallafall.

Det känns lite speciellt detta med att det finns så få döva på lite "högre tjänster" (hittar just nu inget bättre uttryck) men jag menar bara att det finns en enda döv präst i hela Sverige (finns ju ganska många hörande präster) det finns numera två döva diakoner i hela Sverige och vad jag vet en endaste döv sjuksköterska, det finns ju som sagt tämligen många sjuksköterskor i Sverige, både sjuksköterskor som kan svenska och en hel massa andra språk men teckenspråkiga är som sagt en stor brist. En endaste döv psykolog finns det också... Så som sagt det kändes speciellt att ytterligare en döv tagit sig in på den vanligtvis hörandes område.

Från det håll jag och kollegan arbetar ifrån uppaktade vi med ett kort (15x15cm).

Grön CS eftersom grön är dikonens färg, sedan fick det bli svag blommönstrade papper (modo daisy´d), lite spets och guldsnöre.

Idén med Diakonsymbolen (cirkeln med korset och duvan) har jag blivit inspirerad av när jag kikat runt lite här o var men just nu minns jag inte exakt var. Satt framför datorn och försökte rita av symbolen men pilligt som attan, två gånger råkade jag klippa av huvudet på duvan men tredje gången gillt så... hade nytta av min cirkel -cookiecutter.

Insidan fick bli enkel, fortsatte använda det svagt mönstrade blompappret (modo daisy´d) stämpel "Var dag är en sällsam gåva" (Forma Hantverk) med distressdyna antiquelinnen för att hålla det svagt och QKdies Duva med olivkvist. En hederlig gammal fiskars kantsax (inne på 90-talet) kom till pass.

Fick veta att den nyvigda diakonen inte bara gillar grönt utan också tycker om att skriva egna

alster och noteringar. Köpte därför en fin anteckningsbok med blanka sidor för henne att fylla själv med det hon själv vill.

Fick också veta att Psalm 23 är den nyvigda diakonens favoritställe i bibeln så jag skrev ner det i början av hennes bok.

Ha en skön helg och Tack alla för värmande kommentarer, mail, sms o brev.

Kram kram

L

Grattiskort i en födelsedagsswapp

Hobbyhuset har en födelsedagsswapp som jag är med i, denna gång skulle vi skicka till liselottg som är en otroligt duktig scrappare. Vi hade alla lagt ihop till ett QK-alfabete och så skickade vi en liiiten kompletterande present (såg att hon önskat sig blad o blommor)

Kortet är litet bara 10x10 cm och som ni märkt så fick det bli rosa som det förra kortet... Dessvärre syns det inte att jag har lagt glaze på blommorna och bladen på kortet, ja ja den hederliga dymon kom till användning tillsammans med några raindrops.

Gjorde en liten ficka så att jag kunde få ner den lilla extra gåvan som jag lagt i silkespapper. Stämplade dit en swirl med watermark och varmembossade med transparent pulver så att det skulle ta upp den rosa färgen i cardstocken och göra det mörkrosa. Pyttesmå tags från QK med en liten hälsning.

Jag har fått tag på små rosenknoppar och små rosenblad som är sött att komplettera den stora utslagna rosen med. Jag stämplade med antique-distressdyna för att hålla trycket svagt eftersom pappret i sig var vackert som det var, det är därför stäpeltrycket är så svagt. Stämpeln är från Forma Hantverks "Var dag är en sällsam gåva".

Nu ska jag gå o vila förmiddag och vila huvudet lika så.

Kram på er alla ni som kämpar på var o en med sitt och kram på er alla som står ut och drar oss andra.

/L

Det knackade på min dörr...

Det knackade på min dörr... och där stod S med en varm kram. Halva dagen stod hon sedan ut med min "klagosång" som inte ville ändra tonart.
Vi kunde dock båda enas om att mitt huvud satt kvar på axlarna, så¨alltid något positivt och som ordspråket säger: "Man får vara tacksam för det lilla".

Förmodar att jag inte är den enda som har en "humör-barometer" för mitt pysslande.
Tycker livet är trist=pysslar ingenting. Tycker livet är lite roligare=pysslar mer.
Så efter S tålmodiga timmar med mig gick jag för första gången på länge ner i min lilla vrå och totade ihop detta kort som skulle ges till S tillsammans med en Nalle Puh-bok.

Storleken är 6x6 inch som sedan klippts ner något med en hederlig gammal mönstersax (Seagull). Mina nyinköpta rosor kom till pass...

Letade fram mitt synonomlexikon sedan studietiden för att hitta olika ord som passade in på orden VÄN och VÄNSKAP..

Ett litet personligt meddelande döljer sig bakom `låset´.

Ni som minns mina första Lo´s för några år sedan minns kanske att jag "knorrade" metalltrådar och floss redan då och NU minsann är det ju jätteinne. Undrar när jag ska vara i rätt tid, inte före och inte efter utan i rätt tid...?

Tack alla ni för varma goá uppmuntrande kommentarer...

Kram

L

veckan som nu kommer har jag fått uppläxning och ska därför inte arbeta så mycket ("Jovisst du vi får väl se" suckar maken)

-Sjukskrivning, tyckte Doktor G.
- Nix det har jag verkligen inte tid med!

Tacka vet jag Cecilia Torudd, HON slår huvudet på spiken genom just denna lilla seriestripp:

Nu är det ju dessbättre inte mina söner o gubben jag har i åtanke då jag tycker att denna strip är så "mitt i prick". Cecilia Torudd- av alla serier som tecknas så är du bäst! Ingen kan som hon beskriva vardagens glädje och vedermödor på ett så slående sätt.
I den mån jag nu läser serier så är Zits i vår lokaltidning ytterligare en favorit, för att inte tala om Larson...

KAOS...ja när jag fick detta fantastiska kort så var det inte utan att jag funderade en sväng, nog för att livet är mer än lovligt hejkon-bäjkon så blev jag så GLAD och rörd och...och... för Kaos är inte bara en beskrivning på hur man kan uppleva livet utan också en Utmärkelse!

K-Kreativa A-Artister med O-Otrolig S-Skaparglädje och ett sådant underbart kort fick jag utav Angelica-Dolliver! Vilket jag har en hel del kvar att leva upp till men en härlig omtanke och en knuff att pyssla mer o kan hämta tillbaka mig själv.

Inte nog med ett underbart kort utan att det kom i ett underbart kuvert dessutom!!! Ja vad kan hon inte Angelica...
I ett annat kuvert kom denna lilla amulett...vem är avsändaren???

Yngste sonen hade övernattande kompis som lämnade ett kuvert från sin mamma...

Måste komma isäng nu, skoltider gäller även föräldrar hrm...

//L

ORKA!!!

Orka... det säger ungarna när det tar emot... Kan just inte annat än att instämma efter denna sommar (som förvisso ännu inte är slut-kan man ju hoppas) ja rent av de senaste 18 månaderna har varit tja... Uttrycket ORKA är inte ens i närheten av det jag helst av allt skulle vilja säga... inte ens @ %*¤#\>:o[ * skulle duga utan verka som en ytterst mesig och blek viskning.

Om jag inte bodde i grannskapet...kanske jag då kunde gå ner på byn och handla utan kommentarer. Om vi bodde lite liiite längre bort...då kanske...

LE och var GLAD... var positiv...säger klämkäcka människor som inte har en aning om vad de har åsikter om och vad de förväntar sig att anhöriga ska orka med, framför allt myndigheter har väldigt starka åsikter vad de förväntar sig att en dotter ska göra och orka.

Kanske om vi bodde ännu lite längre bort...

Näe ORKA är det minsta jag gör just nu...kanske därför mindes jag inte längre hur jag skulle logga in här på bloggen för att damma av den lite sedan sist.

Kanske därför ångrar jag att jag igår åkte på återträffen till min hemby, jag visste ju att det skulle finnas de som gärna körde ner ett o annat i halsen på en om hur mina `fantastiska ´ föräldrar väljer att leva sina liv. (Tack extrasyster som hela tiden peppar o säger att vi har absolut inget att skämmas över...) universum uppfattar inte ordet "INTE" hur var det nu jag skulle säga för att inte använda ordet inte...hmm..

Kanske därför släpade min kloke make in mig på akuten härom natten där en förståndig läkare av okänt ursprung på knagglig svenska säger: " Do moste slappna av lilla Do, inte stressa so micket, då ditt hovod spricka" (som om jag inte redan visste det)

Kanske därför sa jag bums: "Jajamen- när- och vart!?" då maken häromdagen kom hem från jobbet och sa: "Nu flyttar vi". Faktum är att skulle någon knacka på vår dörr i detta ögonblick och skulle jag utan tvekan säga att det är till salu och vi kan flytta omgående jag ska bara ringa några vänner och tala om för dem hur mycket vi kommer att sakna dem och att de alltid kommer att vara välkomna till vårt nya hem långt låångt låååångt härifrån.

Till och med Nordpolen verkar lockande...för där måste väl ändå mobiltäckningen vara rätt risig (jippi)

Till myndigheter, socialförvaltningen (på en ort som varit föremål för uppdrag granskning mer än en gång-du får en gissning vilken ort jag menar!) och annat folk som anser att jag borde och ska göra än det ena än det andra säger jag bara som indianen: "Gå en mil i mina skor" ...nej förresten det räcker med ett par meter, om det nu skulle misstolkas så är kanske: Dra åt skogen till det ställe man inte kan kasta snöbollar om vintrarna, är mer tydligt!

//L

Sparsmakat halsband

Halsband beställt av en blind kvinna som ville ha det enkelt och sparsmakat.

God afton
Kram L

Award från Jenniiz

TACK för din fina award Jenniiz, vad glad jag blir !!

Här är reglerna:

1. Vinnaren sätter loggan på sin blogg.

2. Länka till personen som utmärkelsen kom från.

3. Nominera minst sju andra bloggar

4. Länka till dessa bloggar i din blogg

5. Lämna ett meddelande till personerna på deras bloggar.

Bara 7 fantastiska kreativa bloggar??? Näe det går inte så här kommer ett underbart gäng i "o-organiserad ordning":

* PeU

* Lene

* Angelica-Dolliver

* Vera

* Anna

* Camilla

* Roza

* Milla

Precis som förr...

Som jag nog sagt vid något tidigare tillfälle tycks jag väldigt ofta vara antingen alldeles före min tid...eller alldeles efter...
När det gällde scrappa så var jag på Panduro i mitten på -90 talet och fick då till svar att det var ointressant och hann då själv tröttna långt innan det sedan blev riktigt stort här i Sverige (kanske man skulle visa några utav mina första lo´s som jag gjorde då...i sann amerikansk anda... HU! ;o)

Lika dant var det med smycken... när jag hade pippi på att göra halsband o armband var det nog ingen som undgick dem här i vårt grannskap, pärlor, fjädrar och allt vad det var som då var trenden... men också att stansa in på metall...

För ett tag sedan så fick jag förfrågan om jag hade mina grejer kvar och kunde tänka mig att göra lite igen... och då kom lusten tillbaka.

Pärlad ängel som berlock och en frostad pärla.

Den gröna pärlan är självlysande i mörkret och den lilla sol-berlocken har texten "made with a smile".

Ett litet större hjärta, den instansade texten lyder: "Dum spero, spiro" - så länge jag lever hoppas jag.

Ha en skön dag.

Kram L

Vinprovning

Ja, de som känner mig skulle nog säga att: "L skulle aaaaldrig sätta sin fot på en sådan tillställning" och det trodde inte jag heller. Att bjuda mig på vinprovning är verkligen som att "Kasta pärlor för svin".

Vinprovning eller inte, stället vi var bjudna till är väl värt cykelturen dit... bord smyckade med ängsblommor hälsade oss välkomna i den varma sommarkvällen.

Men det var trevligt, till och med väldigt trevligt... om det nu berodde på värdinnan som tillsammans med gäster och föreläsare gjorde det hela så trevligt vet jag inte. Eller berodde det helt enkelt på att jag fick uppleva att vuxna människor kan bete sig anständigt i alkoholens sällskap??

Inte gillar jag vin heller (sicken surpotta va) åtminstone inte före vinprovningen men efteråt upptäckte jag att jag nog visst gillar vin ;D
Det berodde då inte alls på vi vid det laget hade hunnit smutta oss en del och att nog det mesta skulle smaka gott efter fyra sorters vin... utan för att det verkade bero så mycket på vad man åt till.

På tallriken hade det lagts upp olika smakbitar som skulle luktas och tuggas på ett par varv innan själva vinet skulle in i munnen. Fast långt före det hade vi likt riktiga vinkännare i klass med Carl-Jan (honom har jag faktiskt tolkat en gång-en riktigt trevlig karl ) tittat på färgen, luktat med hela näsan nere i glaset och skvalpat runt vinet i munnen för att känna smaker av alla de sorter.
Föreläsaren ställde mariga frågor i stil med: "Känner ni om vinet doftar gröna eller gula äpplen?" Doftar det äpple, funderade jag??? - "Ja, ooh jaa", utbrast en rödmålad mun, "veeerkligen äpple och lite vanilj"! Minsann, själv tyckte jag det mest drog åt halm... men vad vet jag.. jag är ju `veeerkligen´ ingen vinkännare, fast jag nu lärt mig ett och annat om att färgen talar om, om vinet är ungt eller gammalt.

Efter vinprovandet ihop med mat konstaterade jag att jag som varken gillar vin eller mörk choklad nog kunde tänka mig bådadera ihop med trevliga människor. Chokladprovning har jag också varit på en gång-en riktig höjdare måste jag säga, "det kan jag varmt rekomendera" fick jag lära mig på vinprovningen att man ska säga ;)


Efter vinprovandet men före tjälknölen blev vi utkörda för lite frisk luft och för att njuta med ett helt annat sinne.
Värdinnans syster är Qui gong-lärare och ledde oss i ett pass ute i gröngräset. Underbart var det att stå barfota med det ljumma gräset killandes under fotsulorna och M´s mjuka instruktioner som ledde oss steg för steg in i en avslappnad sinnestämning.
Det var rent märkligt att vi faktiskt stod upp hela tiden och inte skönk ner i gräset för en tupplur till och med hundarna snusade av välbehag.

Snusade av välbehag gjorde även vi efter cykelturen hem mitt i natten...längesedan jag cyklade hem efter en fest och i nattens mörker hade jag alldeles glömt bort de båda huggormar vi sett på vägen då vi cyklade ut till festligheterna. Längesedan var det också som det var ljusare ute när vi kom hem än när vi gav oss av hemåt :)


God afton
/L

Tänkvärd dikt...

Satt just och surfade runt efter...ingenting... och ramlade då in på en sida med ordspråk, dikter och andra tänkvärda ord.

Fotot taget i slutet på maj, under en promenad vid Ales stenar

Bland klokskaperna hittade jag denna dikt:

Världen är ett pussel,
varje människa är en bit.
Motivet är vackert
men jag hör inte dit.
För jag har egna tankar,
i färg med fel nyans.
Jag saknar inte vänner
men passar ingenstans.

Varför mina ögon föll just den dikten vet jag inte, tänkvärd likväl...
Sov så gott
kram L

Min första ask

Ja det har ju inte blivit av att jag gjort några askar fastän jag har en sådan där bra mackäpär... "vika-låda-bräda". Men så fick jag en utmärkt anledning att göra en och kunde ju inte visa den här innan hon skulle få den...
Men så på Midsommaraftons kväll var hon och hennes man här, tillsammans med dem och gubbens kusin med tös var det en utav de trevligaste midsommaraftnar jag haft på jag vet inte när.
Förvisso hade jag jobbat på dagen och kom hem efter att gästerna kommit (fast de visste att jag skulle komma senare än de).
Lustigt förresten att så fort ens vänner kommer på besök så kallas det enligt vår Småländska tradition för att "Främmat kommer". Främmat betyder ju okänt och ens vänner är ju knappast okänt folk...ja ja strunt samma, väldigt trevligt var det!

S fick så äntligen sin present som inhandlats i julas hrm... *skäms* men inte funnits tillfälle att ge (mest för att jag inte bara ville ge den rätt upp å ner utan på ett mer presentabelt sätt... Det verkade som om presenten föll S i smaken... golfbollar med Tiger på och fyra markeringsknappar med Disney-motiv.

Ska man nu jobba på midsommarafton så är väl en vigsel ett utav de trevligaste sätten att arbeta på. Paret var väldigt vackert och talet som prästen höll var ett utav de vackraste jag någonsin hört. Berättar mer om det vid ett senare tillfälle.
En kvinna "sjöng" på teckenspråk Sonja Aldéns låt: "Du är allt" en sång jag själv tecknat på bröllop och det var helt otroligt att få stå och bara njuta av att se när någon annan tecknar det. Märkligt nog så kan jag inte låta bli att gråta när jag är på bröllop vare sig om jag är där privat eller i jobbet... det är lika underbart varenda gång.


Ha det gott, nu ska jag ner i källaren o fixa en beställning och invänta gubben som varit iväg hela dagen o "lekt" med S o hennes man ;0)
Kram
L

Skolavslutning...

Ja det har ju varit skolavslutningstider, för stora och små. Blommorna ovan är till de vuxenelever jag haft det gågna året.

Gjorde små tags som jag gav tillsammans med en liten "kloka-ord-bok" med personliga rader i. Rosa Gerbera valde jag för att rosa för mig betyder "omstart- början på någonting nytt".

Till äldste sonens avslutning fick det bli kryddväxter, Rosmarin, Citrontimjan och Basilika platnerade i kruka med en liten tags.
En t-shirt med klassfoto på framsidan och elevernas namn och små hälsningar på ryggen blev det också för att ge till den ena klassföreståndaren som nu lämnar klassen.

Ha det gott
K

TACK goá Angelica

Ja att bli förärad din fina award gjorde verkligen underverk för min dag, jag blev väldigt glad och stolt!
För den som inte hunnit kika in hos Angelica rekomenderar jag att göra det bums, du vet inte vad du missat... på återseende.
Själv har jag lite att hämta ikapp, ska ägna en god stund åt att kika runt hos de jag brukar besöka men inte haft möjlighet på ett tag, men som sagt nu ska jag göra som Angelica-koka största kaffekoppen och sätta mig i lugn o ro.

Kram
L

Trevlig midsommar!

Trevlig midsommar önskar vi er alla! Vi drar traditionsenligt upp till sjön för att äta "sell å potäter" och till kvällen kommer goda vänner för att grilla och slåss med mygg.

Må så gott

kram

L