Fotot taget i slutet på maj, under en promenad vid Ales stenar
Bland klokskaperna hittade jag denna dikt:
Världen är ett pussel,
varje människa är en bit.
Motivet är vackert
men jag hör inte dit.
För jag har egna tankar,
i färg med fel nyans.
Jag saknar inte vänner
men passar ingenstans.
Varför mina ögon föll just den dikten vet jag inte, tänkvärd likväl...
Sov så gott
kram L
1 kommentar:
NÄ, så kan det verkligen kännas ibland - som om man är en pusselbit som inte passar in i den färdiga bilden...
Jättevackert foto!
Ha de gott tjejen!
Kram / Angelica
Skicka en kommentar