Pinsamt...?!

En sådan här liten cykel har jag, passar ypperligt för oss som inte är "långbenta"...fast min Ruben, som kawan heter (fast gubben kallar den för "riskokare"), är mer åt det vinröda hållet. I år har det ju varit lite bättre väder så därför har Ruben och jag varit ute en del på våra trevliga vägar här i krokarna.
Så kom gubben på i tisdagskväll att visst 17 Ruben skulle ju besiktigas dagen efter! Nu kan ju tyckas att det ju är mitt ansvar att hålla reda på när min egen cykel ska in, men se har man det så väl förspänt att gubben håller ordning på allt sådant för våra två- och fyrhjuliga fordon så blir man tämligen bekväm. Han skulle kolla på sin dator när han kom upp till jobbet dagen efter vilken tid det var som Ruben skulle in, själv hoppades jag att det var på eftermiddagen för hela morgonen var knökfull med småsaker som skulle göras, ungarna skulle börja skolan, jag behövde sova lite inför nattarbetet ja å så lite annat...

Kl. 9.20 skulle Ruben in jaha han hade ju inte varit ute på två veckor så det fick bli en snabbkoll att han startade fint efter uppehållet. Nähä..! Gick knappt runt och tillsist klickade han inte ens det var längesedan han var så tjurig. När startkablarna åkte fram startade han snällt och jag ringde en kompis två mil bort och bjöd in mig själv på morgonkaffe. Det skulle vara en lagom tur för Ruben att ladda upp sig på.
Susar upp för den lilla backen och slår av tändningen, blir mött utav Roza som står med morgonkaffet i högsta hugg, får då för mig att kolla på en gång om Ruben startar...NÄPP nu sa han inte ett knäpp-men vad är det här?! Där stod vi tre tjejer och kablade igång Ruben igen, efter den snabbaste kopp kaffe jag någonsin druckit körde jag direkt till besiktningen.

Väl där vågade jag inte slå av tändningen...hade inte någon större lust att släpa honom in i hallen. När jag blivit invinkad förklarade jag dilemmat för de båda besiktningsmännen, den ena en herre med grå tinningars charm och den andre en ung grabb med fjun på hakan och de log och sa: "Ingen fara lilla vän, här har vi resurser att hoppa igång igen". Besiktningen gick så långt strålande men jag var lite nervös när den yngre beskiktningsgrabben skulle ut för att provköra. KAN man tänka sig..Ruben hoppar igång utan knot!? De tyckte nog att jag stirrat upp mig i onödan. Med utmärkta papper skulle jag ge mig iväg hemåt och då..ja, då säger väl Ruben inte ett knäpp-igen
Det måste sett ganska lustigt ut med två gubbar springandes bakom för att knuffa igång oss...bli knuffad ut från besiktningen . Men inte då, det ville sig inte iallafall så till sist fick det bli gula lådan och startkablar igen, puttrade hem för att ställa in Ruben i garaget och där, när jag ska fälla ut sidostödet så ligger det en död igelkott. Vi vet inte hur han kommit in i vårt garage..om han varit instängd i flera dagar eller hur det kom sig att han dött där, Usch stackars liten.

Må så gott//
L