För ett par år sedan började det ploppa upp blå mattor lite här och var. Så småningom en matta i var mans trädgård och ett ganska säkert tecken på att det fanns barn där (fast vem vet, det kanske finns medelålders som köpt för att själva hoppa i dem...när kvällen skymmer smyger de sig ut och hoppar som galningar).
Ja, här hemma var det ett evigt tjat om att vi skulle köpa en matta vi med...för till sist var vi de enda i grannskapet som inte hade en blå matta. "En vit fläck på kartan" som nu var en blå som fattades i just vår trädgård.
Tyvärr har jag ett litet trist drag i min karaktär...när alla andra har just en sak så är det just den grejen jag inte vill ha, bara därför att alla andra har...grannarna menade att himmel det är väl onödigt när alla ändå hoppar hos varandra. Men sönerna var sura och ville ha en egen matta o för övrigt kan man inte bara knata in till grannarna o hoppa när lusten faller på, i synnerhet när de inte är hemma.
Så i våras en helg när jag jobbade så stod där vips en blå jättematta, för när det är gubben som handlar så blir det den största modellen...Ja, sedan var det bara att erkänna: Det var väl investerade pengar, bland de bästa! För vad de har hoppat...jämt hoppas det i mattan och som Astrid Lindgren skulle ha sagt: "Dä ä då rakt lustigt att di inte höppede ihjäl sej".
Men så hände igår det som inte får hända, det vi länge varit förskonade ifrån...att någon gör sig illa.
Sönerna ihop med en kompis hoppade och äldste sonen skulle visa en volt med skruv som de gör när de tränar i Dacke. Själv stod jag och målade och tänkte inte så mycket på att en utav dem "pep" till, för det händer ju titt som tätt. Men när kompisen blev först vit sedan askgrå i ansiktet så var det nog värre än vanligt. När han öppnade handen så att jag fick titta så hade lillfingerns ytterled hoppat ur och när de båda andra fick se det hade jag plötsligt tre blekansikten som skrek i kapp på blå mattan. Troligen hade sonen råkat få in en häl på kompisens finger och var nu hysterisk för att han orsakat det hela.
Bums ner till vår lilla läkarstation som hade öppet ytterligare 45minuter. I den korta resan ner, ja, hade någon hört oss hade de nog tänkt på "pust o stön" (förlossningsandning)som vi flåsade på för att kompisen skulle få ordning på syreintaget o lite bättre färg på kinderna. Väl framme la de genast ner kompisen på en brits o alldeles strax kom hans mamma in genom dörren och jag tror att han redan då kände sig lite bättre.
Därefter klev en osannolik läkare in...en ung tjej med solblekt hår i en sån där "Lena PH tofs" mitt på huvudet, gröna shorts och vit landstingsskjorta och knallrosa nagellack, inte riktigt min schablonbild av en doktor men hon var käck och trevlig. Kompisen tröstade sonen och sa att förra året hade han ju råkat knäa honom så att läppen sprack när de hoppade på hans matta så det här var inte så farligt...
En halvtimme och ett par bedövningssprutor senare stod han precis som en handbollsspelare med ihoptejpade fingrar utanför vår dörr igen...Ja himmel..själv fick jag ägna en god stund åt att få ratten i bilen ren från målarfärg, väldigt bra sort-den satt som berget.
Ha det bra och hoppa lugnt!
L
4 kommentarer:
Haha jag hade nog känt mig lite osäker om jag hade träffat den läkaren jag med :D... tur att det gick bra tillslut. Det där med färg på ratten hade du annars kunnat behålla och sagt att det enbart var ett bevis på din kreativa ådra ;). Hoppa lungt i framtiden.
Att jag alltid glömmer att logga in först. Skulle bara säja att det var tur att det inte hände nåt värre!
Själv har jag haft "sovande jour" på soffan för att kunna höra om våra små tjejer började bitas i natt. Självklart gjorde de det! Ena tjejen är mer dominant och vill bestämma... Behöver en ytterligare bur - igår. Men vår djuraffär har öppet må, on, fr och lö..
Ha en bra helg och ta det lugnt med hoppen riktat till sönerna).
Mariah
Oj, vad tråkigt om hans finger. Men tur att inget värre hände. Dom är på ett vis ett bra köp, för ungarna älskar dessa blåa mattor. Men det klart, förr eller senare händer det ju olyckor. Tyvärr! Häftigt med en sån läkare=)
Ja de är inte bara till glädje dessa blåingar, men ungarna älskar att hoppa och snart ska jag oxå upp.. i skydd av skymningen då precis som du skre´v. Tack för att jag fick ta en titt hemma hos dig:)
kram Mia
Skicka en kommentar